Barnens skördemarknad

Ikväll var vi iväg på en liten skördemarknad i byn. Det är ju väldigt speciellt med en liten bygd, där alla går samman och är med och ”bygger” upp skolan och bidrar till barnens utveckling. Oavsett om man är elev, förälder eller bara engagerad, så jobbar man tillsammans.

Det fanns olika sorters potatis, rödbetor, morötter, chili, honungsprodukter, naturtvålar, lammskinn, stickade produkter. Ja, faktiskt en hel del. När något tog slut, sprang barnen och tog upp nya grönsaker, direkt från åkern några meter bort. Barnen vägde och tog betalt. Jätteduktiga!

Ingen marknad utan något ätbart, såklart. Man kunde köpa korv med bröd, hembakat fika i form av bullar, bärrutor och chokladbrownies. Och så kaffe och thé.

Och det här vill politikerna i stan ta ifrån oss lantbor. Det underbara lantlivet och gemenskapen. För utan skola, dör bygden.

Men ikväll kände vi kraft och drivkraft, oavsett om man har barn eller inte. Vi vill alla värna om framtiden. Att alla barn ska få vara lika mycket värda.

Stolt lantis. 💗

Annonser

Att ha avslutat sin första tjejklassiker

I eftermiddags sprang jag det sista av fyra lopp, nämligen rosa bandet loppet, på Lidingö i Stockholm. Sträckan är bara 1 mil på detta lopp men klassas som ett terränglopp. Väldigt backigt måste jag säga men sprang ändå merparten av loppet.

Jag har aldrig tränat så mycket som jag gjort det här året. Väldigt kontinuerligt och målmedvetet. Men det blir dessvärre en del avbrott, pga sjukdom som till exempel, sånt kan man ju liksom inte rå över men ja. Man behöver diciplinera sig så fort som möjligt. Komma upp banan igen.. Jag gillar egentligen att springa, även om jag räknar mig som en periodare. Det är så smidig motionsform. Det blir så effektivt. Särskilt om man kan kombinera löpning med någon annan motionsform.

Och jag är n ö j d med att lyckats slutföra en hel klassiker. Tjejklassikern. Det är faktiskt rätt bra. Himla bra gjort! 

Jag har lärt mig att det går.. Men att det har gått så bra på samtliga lopp är inte enbart kämparanda. Nä, det har ju varit väldigt gynnsamma förhållanden så kan inte ta åt mig hela äran. 

Som när man åker tjejvasan med nästan obefintliga träningsmil bakom sig och precis haft bihåleinflammation – då har man högre makter på sin sida när man lyckas ta sig till mål. 

Tjejvättern var lite kämpig, mycket för det är ju ändå 10 mil.. Det åker iallafall inte jag var och varann dag. Jag var faktiskt lite orolig över att olycksrisken, alla kör ju inte lika lugnt som en själv.. Men det gick bra det också!

De flesta lägger inte så stor vikt vid Vansbro tjejsim och det loppet var trots allt nästan över innan man börjat. Men det kunde varit betydligt kallare.

Så jag känner ganska mycket tacksamhet över att jag inte behövde möta mer motstånd. Det gör att jag blir sugen på mer. Det tar dock ganska mycket tid att jag inte vet hur fortsättningen lyder. Men det är mer motiverande att träna till lopp så får väl fundera ett slag. 😉

Kram S.

Sommarlistan 2017

Till denna semester gjorde jag en sommarlista, i huvudet. Den här sommaren skulle jag njuta betydligt mer än vad jag hann med förra året, då det stundande bröllopet tog upp mycket tid av semestern.

Vad har vi gjort då som fanns med på listan?

Vi tog en tur i svärföräldrarnas folka till Strömstad och åkte bland annat över till Kosteröarna. En liten tripp brukar vi göra varje år, i ett par dagar. Det brukar räcka i en liten husbil.. Dock börjar vi bli bekvämare av oss och har börjat säga ”det här blev nog sista gången”.. Så det återstår att se om det blir någon tur i folkan nästa år.

På sydkoster cyklade vi omkring på solvarma grusvägar. Ett fikastopp på Kosters Trädgårdar och jag fick om möjligt ännu mer lust efter en egen liten lantbutik. Trädgården var dock i mina mått väldigt liten, så börjar väl inse att vår trädgårds yta är få förunnat. 

Vi har badat, inte så många gånger men det räknas ändå. I havet (västkusten), Vänern, Vättern och i våra småsjöar som vi har häromkring.

Vi har vandrat, både i Tiveden och Skönnaboleden. I både sol och i ösregn.

Vi har lekt och myst med kattungar. Det är inte ofta vi har kattungar på gården så man får ta vara på tillfället. Vi har även fått lyckan att se kossorna på bete och se dom gå med sina kalvar, dessvärre även känna av närvaron av vilda djur.

Vi har paddlat kanot.

Vi har umgås med vänner och ätit god mat.

Jag har läst två böcker, älskar att läsa spännande deckarböcker men prioriterar sällan den tiden.

Jag har målat trädgårdsmöbler. Den punkten har väl stått på listan i flera års tid så var dags nu.

Jag ville någon gång under semestern komma till en byggnadsvårdsbutik. Den fanns närmre än vad jag kunde tro. I Väderstad. Av en slump åkte vi förbi den. Absolut värt ett besök!

Jag har påbörjat projektet ”pumphuset”. Fanns egentligen inte med på listan just för iår men bytte ut den mot ett annat projekt.

Jag har odlat grönsaker. Inte så mycket som jag velat men får bli lite mer snäll mot mig själv. Har lite nyare tankegångar inför nästa år så hoppas på ett bättre och smidigare odlande år 2018. 

Vi har varit på SPA i Tranås, en födelsdagsgåva som började bli dags att använda nu.

Jag hade önskat att hinna mer tid i trädgården, prova på att gjuta, bygga ”små” projekt, solat mer (solen har lekt lite kurragömma). Men det har varit lättare att ge sig ut och träna då, så lite positivt är det allt. För träna så mycket som möjligt var ju också en viktig punkt på årets sommarlista.

Det har varit en fin sommar och trots att jobbet står och väntar runt knuten så är det faktiskt sommar ett litet tag till..

Kram S.

Låta tiden ha sin gång.

Med det nya årets början så började jag på nytt arbetsställe. Fast det är samma typ av arbete som tidigare så skiljer det ofantligt mycket. Jag trivdes ju väldigt bra där jag var tidigare och hoppas att jag ska göra det så småningom även på det nya stället. För man ska ju alltid ge det en chans, låta tiden få sin gång. Så det är vad jag gör nu, låter tiden göra sitt jobb.

Det nya året började även med en begravning. Det var en väldigt fin begravning med den vackraste sång jag troligen hört. Vissa sånger kom fram i ett helt annat ljus (ljud) och det var så svårt att inte beröras. Jag har nära till känslor men försöker ändå dämpa mig. Jag tror det är väldigt viktigt att man ändå tillåter sig att stanna upp och reflektera över ens liv och hur man lever för varandra. För man vet ju aldrig när det kan ta slut. 

Många människor säger att de inte har tid, frågan man kanske bör fundera över istället är vad väljer jag lägga min tid på? Jag känner ofta att jag träffar vänner och speciellt släkt för sällan. Och visst kan det vara svårt om man bor en bit ifrån varandra men det borde inte vara så svårt. Vår allas ”Ernst” sa en gång: Vad sparar vi all vår tid till?

Kram S.