Ingen Britta

Idag fick jag se en död höna för första gången. I redet hade hon lagt sig och troligen var det alltså hon som lagt skinnäggen tidigare misstänker jag. Antagligen pga en inflammation eller något sånt. 

Britta var lite av en primadonna, hade pondus, tjusig som få med sin lite gråbruna fjäderdräkt. Hon hade sen tidigare också problem med kvalsterben och jag tror att har man en gång behandlats för det, så kommer det säkert tillbaka någon gång för eller senare. 

Därmed fick resterande flock flytta tillbaka in i det lilla rummet. Skönt att jag städat och gjort iordning det innan men trodde nog att det skulle dröja innan rummet skulle behövas. Vid vintertid är det bara en fördel med ett litet mindre rum. Så hade tänkt vänta med flytten åtminstone till sena hösten. Men det är nästan skrattretande hur stort det lilla rummet ändå är, för den lilla flock som vi har. 

Det lilla rummet är framförallt mycket lättare att städa och hålla rent i. Men har läst om ett litet tips på hur man kan hålla det ännu fräschare, genom att lägga tidningar på gödselbingen med lite halm över. Vi går väl se, annars funkar det bra att bara raka ner gödslet direkt ner i gödselhinken.

Jag har börjat att fundera på det här med olika hönsraser och vill väl gå mer till det ursprungliga. Det som passar in här och som är anpassat för vårt klimat. Jag tänker mig någon svensk lantras iallafall.

Det är ju rätt trevligt med höns så här på landet.. ☺️

Kram S.

Annonser

Måleri och sparrisland

En heldag i trädgården har det blivit idag, underbart! Vädret har verkligen varit med oss, det går ju så mycket lättare då. 😄

Med lite förstärkning så fick hönshusets nockdel färg på sig. Vi hann ju faktiskt aldrig måla den delen förra året så det behövdes verkligen.

Med stora ytor finns det alltid något som behöver klippas eller rensas. Jag koncentrerade mig på att få iordning det som ska föreställa ett sparrisland. Sparrisen växer där, tro det eller ej. Jag har faktiskt rensat detta område flera gånger i sommar och denna gång lär inte bli den sista heller.

Man kan glömma att något ska växa i raka fina rader, men gjorde ett tappert försök att flytta några sparrisplantor. Återanvänder rabattkanter från rabatterna framför huset. Saker flyttas om och förändras. Hela tiden 😅

Jag har tänkt göra en samplantering mellan sparris (som växer på höjden) och jordgubbar (som växer lågt). Borde väl bli hur bra som helst?! Vet att andra kör den varianten så hoppas att det funkar här med. Nu hann jag inte riktigt klart ikväll, så ska fortsätta dela jordgubbsplantor imorgon. 

Kram S.

Storstädning i hönshuset

När man skaffar höns lär man sig rätt så snart att dom dammar.. jättemycket! Man kan ju undra vad dom har för sig om dagarna, egentligen?! 

En högtryckstvätt är ett måste när man ska städa i hönshuset, vilket har blivit extra nödvändigt den senaste tiden. Någon av hönorna släpper ifrån sig nämligen så kallade skinnägg. Jag hoppas verkligen att det är en ung höna som gör detta vilket i sig inte är så ovanligt. Men är det en äldre beror det oftast på någon sjukdom. 

Favorithönan Stina

Så hönsen får vara ute när det är städdags.. vilket dom är i vilket fall som helst annars med. ☺️

Kram S.

Stackars tuppar

Det här med att ha djur är inte alla gånger så roligt. Två av mina hönor har nu i våras ruvat varsin kull. Stina som var först ut, vill ruva igen. Den här gången får hon inte det, jag vill dra lite på det och få ihop flocken. Och så är det så jobbigt att ta undan tupparna.

Ernst när det begav sig.

Innan semestertiderna drog igång, drog Ernst sin sista suck. Det hade blivit ohållbart, han var oberäknelig så vi visste aldrig vilket humör han var på.. Men grann var han..

Den grå ungtuppen.

Och nu så tog vi undan fyra ungtuppar, så fina men det går inte att ha så många.. En grå, en gul, en svart med brunt och en svartspräcklig. Ibland är naturen grym, och man kämpar emot den så gott det går. Men man får trösta sig med att tupparna fått leva ett bra liv här på landet, även om de inte får leva lika länge som hönorna.

I Stinas kull är det nu bara en helsvart silkeshöna och två hättor kvar, ja vi vet inte om dom är tuppar eller inte men befarar att de är av manliga släktet. Konstigt, av sju kycklingar så blev det en höna. Ja, om inte hättorna börjar lägga ägg  förstås.. 

Kram S.

Växande kattungar


Ikväll hämtade jag över alla sex kattungarna hem till mig, det gör kattmammorna gott att få liten paus från sina rara men intensiva ungar. 

Vi hade förstärkning ikväll också, så fick lite hjälp med att underhålla kattungarna. Det är bra för kattungarna att vänja sig vid barn från början. ☺️

Numera är båda kattkullarna tillsammans, kattmammorna Sotis och Maja verkar tycka att det är en fungerande lösning. Än sover de två mindre kattungarna mer än dom andra men börjar att bli busigare, precis som de två veckor äldre kompisarna. 😉

I hönshuset är flocken återigen samlad. Jag hoppas att den första natten ska gå bra, känns så skönt när man samlar ihop dom och det verkade som om det var rätt lugnt ikväll. Inga är en tuff hönsmamma så hon lär inte ha några problem att beskydda sina tre små kycklingar.

Så denna onsdagskväll hamnade fokuset på umgänge och djurungar. Härliga lantliv! ☺️

Kram S.

En dahliehäck


Igår tog jag spaden och grävde ett litet dike runt uteplatsen vid hönsgården. Det är en ytterst liten uteplats, men ändå en plats som man kan sitta ner vid och spana på hönsen.. 

Det är rogivande och bara titta på kycklingarna, ser ut som de njuter av att vara ute i hönsgården.

Dahlior gräver man ju upp på hösten så blir inte det här bättre än vad det var i pallkragen förra året. Ja, då får jag helt enkelt testa ny plats nästa år. Jag hoppas förstås att dahlierna växer sig lika höga som sist så att det blir lite lä från den. Kan ju behövas i den här trädgården, kan man lugnt säga.. 😅

Kram S.

Ett sparrisland och att leva gårdsliv

Vissa dagar hinner man mer än vad man gör på en vecka. Det är ju mycket fokus på cykelträning just nu, kanske inte helt oväntat.. 😉 Men jag har iallafall fått tiden att gå någorlunda ihop idag.

Att leva gårdsliv kan förstås se lite olika ut. Självklart spenderas den största delen av tiden utomhus. Helst innefattas den både av jord och djur. Som idag. 😊

Extra roligt är det när man hjälps åt med vänner, ett himla bra sätt att umgås på. Och framförallt nödvändigt, jag får iallafall inte annars tiden att gå ihop.

Nu har alltså hönsgården fått ett sparrisland och vi ser framemot att få börja skörda sparris om tre år. Om de tar sig, vi får hoppas det iallafall. 😊 Det ska på lite mer jord och sen bara krattas, och SEN funderar jag om vi inte borde se till att skaffa en himla massa träflis. Det tåls att fundera på..

Kram S.

Den stora invigningen

Idag har vi äntligen haft invigning av vår hönsgård. Jag trodde nog inte den skulle bli av idag eftersom det har regnat till och från under förmiddagen. 

Vi hade hjälp av goda vänner som hjälpte oss att få ut Ernst & gänget. Det behövdes eftersom inne är ju alltid mycket tryggare och bekvämare.. 😉 

Jag kan också säga med handen på hjärtat, att barn är mycket modigare än vuxna. Helt utan att överdriva. 😊

Jag tror att de är rätt så nöjda med sin gård. Och inte bryr sig varken Ernst eller hans hönor om att vi inte är helt klara. Men sen när brukar allt vara klart inför en invigning?! 😂

Djur behöver barn.. Och jag tror att barn behöver djur också. På bara den här stunden blev kycklingarna och hönorna mer tillgivna. Jag behöver nog jobba lite på mitt tålamod.. 😊

En invigning kräver invigningsfika och gärna något drickbart i champagneglas. Tanken var att man skulle skålat hos hönsen men vädret var väl inte superbra. 

Så idag blev det alltså en invigningsdag. Inte så tokigt! 😊

Kram S.

Trädgårdsliv och hönsgårdsfix

Just nu längtar jag efter tid att få vara i trädgården, för att komma i kapp och för att njuta av årstiden. Det är svårt, att hitta den där balansen. Jag drar gärna igång olika projekt men är samtidigt en fruktansvärd tidsoptimist så ibland hopar sig projekten och det blir en aning för mycket.

Kronärtskocka


Jag hann inte med en omplantering inne (eftersom vädret slog om, gick det inte att sätta ut dom som tänkt) så mina små plantor blev lite dystra. Jag var helt enkelt lite för tidig med dom sådderna..

Jag har satt ut inomhussådderna i en av täckbäddarna. Kronärtskockorna verkar bilda nya fräscha blad så kanske finns det hopp för dom ändå.

Potatis!


Potatisen var jag däremot inte tidig med att få i backen men redan nu tittar den upp. Helt otroligt! 😊 Kanske blir det ett litet land till, till den sena potatisen.

Ikväll fick vi dit dörrarna till hönsgården och kvar är lite småpill som att täta nätet och bygga miniramper. Jag la de sista stenplattorna och det räckte precis. Det hade inte gjort något med några fler men så här är det när man återbrukar. 😉 Känns så skönt att veta att hönsen kan gå ut, men ska nog köpa ett stort rovskyddsnät imorgon innan det är fritt fram. 😊

Kram S.

Fattigmans honung och tusen små projekt..

Det är ju underbart väder och det är mycket som händer här, iallafall så håller vi oss sysselsatta och mer där till. Vi har varit med och släppt ungdjur ut på grönbete idag, så vi grejar inte bara med trädgårdsbestyr.. 😉

Som om jag inte hade nog att göra denna helg, så klämde jag in även en kökssyssla. Själva plockningen gick fort då vi har mängder av maskrosor, så pass att jag hade svårt att behärska mig. 

Maskrosen har ett oförskämt dåligt rykte och visst, den sprider sig massvis. Men den är ju faktiskt en rätt fin blomma (jag som egentligen inte tycker om gult) och så är den också som viktig överlevnadsväxt. 

Jag provade att göra maskrossirap, även kallad fattigmans honung. Ska jag vara helt ärlig så är det bäst att den är riktigt god för den är väl arbetad. 😉 Denna sirap innehåller maskrosblommor (bortsilade), vatten, rårörsocker, citron och ingefära. 

Ett annat miniprojekt var ett så litet och enkelt projekt ämnat för våra flitiga humlor. Det ska visst vara brist på humlor har jag hört men inget vi märkt av eftersom vi har väldigt gott om dom.

Ett litet vattenfyllt glasfat med glaskulor har jag gjort iordning nere vid hönsgården. Där finns det flitiga humlor som jobbar med våra vinbärsbuskar, så vatten kan de allt få. 

Den uppmärksamme ser också att vi återbrukat de gamla stenplattorna som fanns i mittgången till det gamla huset. Jag tycker faktiskt inte att det gör så mycket att de är lite spruckna utan ser dom med patina.. 😊

Nu får jag allt fortsätta med plattläggningen och massa annat.. 😜 Här finns det jobb!

Kram S.