Lilla garaget

Nu är ”lilla garaget” ett minne blott och det var väl på tiden, egentligen. Vi har faktiskt inte haft så bråttom, det är ju lite synd att inte få se det i vinter med ljusslingan tänd. 

Sotis och kattungarna var så klart med när jag började lyfta av dörrarna och plocka isär fönstret. 

Som synes så har vi börjat bearbeta gräsmattan också och då var det lika bra att riva garaget nu om man ändå troligtvis kommer göra det om några år. 

Kram S.

Måla trädgårdsmöbler

Länge har jag tänkt att måla de där gamla trämöblerna som stått i den stora boden. Jag vet att de har många år på nacken, kanske är de till och med från 30- eller 40-talet. Farmor och farfar ska iallafall haft dom någon gång i sin trädgård.

Det började bra, jag skrapade bort det mesta av den gamla färgen från den första soffan.. men har uppenbarligen inte riktigt kommit in i semesterlunken. Så jag kände mig stressad över att få färdigt möblerna så blev väl inte så där kanon bra underarbete på övriga möblemanget, får jag väl erkänna.

Färgen räckte inte heller riktigt, en halv liter till hade varit mer lagom men nu får det duga.

Vi får väl kalla det shabby chict-målat.. då ska det ju inte vara så noga! 😊 En härlig grön nyans har jag fått tag på, eftersom husets röda färg drar åt det kalla på färgpaletten så ser det bäst ut som även den gröna färgen också gör det. 

Vissa delar, speciellt benen till bordet och sofforna, har tyvärr sett sina bästa dagar. Jag önskar att jag vore bättre på byggnadsvård men jag har nog gett lilla möbelgruppen några extra år ändå. Det är inte illa.. 😄

Kram S.

Stackars tuppar

Det här med att ha djur är inte alla gånger så roligt. Två av mina hönor har nu i våras ruvat varsin kull. Stina som var först ut, vill ruva igen. Den här gången får hon inte det, jag vill dra lite på det och få ihop flocken. Och så är det så jobbigt att ta undan tupparna.

Ernst när det begav sig.

Innan semestertiderna drog igång, drog Ernst sin sista suck. Det hade blivit ohållbart, han var oberäknelig så vi visste aldrig vilket humör han var på.. Men grann var han..

Den grå ungtuppen.

Och nu så tog vi undan fyra ungtuppar, så fina men det går inte att ha så många.. En grå, en gul, en svart med brunt och en svartspräcklig. Ibland är naturen grym, och man kämpar emot den så gott det går. Men man får trösta sig med att tupparna fått leva ett bra liv här på landet, även om de inte får leva lika länge som hönorna.

I Stinas kull är det nu bara en helsvart silkeshöna och två hättor kvar, ja vi vet inte om dom är tuppar eller inte men befarar att de är av manliga släktet. Konstigt, av sju kycklingar så blev det en höna. Ja, om inte hättorna börjar lägga ägg  förstås.. 

Kram S.

Växande kattungar


Ikväll hämtade jag över alla sex kattungarna hem till mig, det gör kattmammorna gott att få liten paus från sina rara men intensiva ungar. 

Vi hade förstärkning ikväll också, så fick lite hjälp med att underhålla kattungarna. Det är bra för kattungarna att vänja sig vid barn från början. ☺️

Numera är båda kattkullarna tillsammans, kattmammorna Sotis och Maja verkar tycka att det är en fungerande lösning. Än sover de två mindre kattungarna mer än dom andra men börjar att bli busigare, precis som de två veckor äldre kompisarna. 😉

I hönshuset är flocken återigen samlad. Jag hoppas att den första natten ska gå bra, känns så skönt när man samlar ihop dom och det verkade som om det var rätt lugnt ikväll. Inga är en tuff hönsmamma så hon lär inte ha några problem att beskydda sina tre små kycklingar.

Så denna onsdagskväll hamnade fokuset på umgänge och djurungar. Härliga lantliv! ☺️

Kram S.

En dahliehäck


Igår tog jag spaden och grävde ett litet dike runt uteplatsen vid hönsgården. Det är en ytterst liten uteplats, men ändå en plats som man kan sitta ner vid och spana på hönsen.. 

Det är rogivande och bara titta på kycklingarna, ser ut som de njuter av att vara ute i hönsgården.

Dahlior gräver man ju upp på hösten så blir inte det här bättre än vad det var i pallkragen förra året. Ja, då får jag helt enkelt testa ny plats nästa år. Jag hoppas förstås att dahlierna växer sig lika höga som sist så att det blir lite lä från den. Kan ju behövas i den här trädgården, kan man lugnt säga.. 😅

Kram S.

Ett sparrisland och att leva gårdsliv

Vissa dagar hinner man mer än vad man gör på en vecka. Det är ju mycket fokus på cykelträning just nu, kanske inte helt oväntat.. 😉 Men jag har iallafall fått tiden att gå någorlunda ihop idag.

Att leva gårdsliv kan förstås se lite olika ut. Självklart spenderas den största delen av tiden utomhus. Helst innefattas den både av jord och djur. Som idag. 😊

Extra roligt är det när man hjälps åt med vänner, ett himla bra sätt att umgås på. Och framförallt nödvändigt, jag får iallafall inte annars tiden att gå ihop.

Nu har alltså hönsgården fått ett sparrisland och vi ser framemot att få börja skörda sparris om tre år. Om de tar sig, vi får hoppas det iallafall. 😊 Det ska på lite mer jord och sen bara krattas, och SEN funderar jag om vi inte borde se till att skaffa en himla massa träflis. Det tåls att fundera på..

Kram S.

Den stora invigningen

Idag har vi äntligen haft invigning av vår hönsgård. Jag trodde nog inte den skulle bli av idag eftersom det har regnat till och från under förmiddagen. 

Vi hade hjälp av goda vänner som hjälpte oss att få ut Ernst & gänget. Det behövdes eftersom inne är ju alltid mycket tryggare och bekvämare.. 😉 

Jag kan också säga med handen på hjärtat, att barn är mycket modigare än vuxna. Helt utan att överdriva. 😊

Jag tror att de är rätt så nöjda med sin gård. Och inte bryr sig varken Ernst eller hans hönor om att vi inte är helt klara. Men sen när brukar allt vara klart inför en invigning?! 😂

Djur behöver barn.. Och jag tror att barn behöver djur också. På bara den här stunden blev kycklingarna och hönorna mer tillgivna. Jag behöver nog jobba lite på mitt tålamod.. 😊

En invigning kräver invigningsfika och gärna något drickbart i champagneglas. Tanken var att man skulle skålat hos hönsen men vädret var väl inte superbra. 

Så idag blev det alltså en invigningsdag. Inte så tokigt! 😊

Kram S.

Det bästa som finns.

Just nu dör jag sötdöden. Min morgon började med att jag fastnade hos hönan Inga.

Då kunde jag få se två små raringar. En brunfläckig (den på bilden) och en svartgul kyckling. När jag kom hem nu ikväll så var det ytterligare en kyckling, helsvart vad jag kunde se. Så söta!

Men hur bedårande dessa små liv är, finns det något ännu sötare. Självklart är det kattungar jag menar! 

Hos grannen finns katten Sotis som inatt/imorse fick en kull på fyra kattungar. Helt sjukt söta! Alla är dom söta på sitt sätt, en är tigerrandig med lite vitt, två är svarta med vita tassar och en svart eller möjligen mörkgrå. 

Så söta att det gör ont. 😍

Babyboom på gården kan man lugnt påstå, för snart tror vi att den andra gårdskatten Maja (Sotis mamma) också ska få smått. 

Kram S.

Ett alldeles för litet land

Äntligen ligger potatisen där den ska ligga, nämligen i jorden! Igår grävde A med grävaren och idag började vi med att skaka grästuvor och plocka sten.

Vi fick hjälp av A’s föräldrar som är väldigt intresserade av trädgård och odling. 

Jag hade nog tänkt mig ett dubbelt så stort potatisland (landet är uppskattningsvis drygt 25 kvm stort) men det trodde ingen i trädgårdsförsamlingen att det skulle behövas. 😉

Men… fyra sorters potatis blir en hel del, särskilt om man delar den. Jag har valt två mycket tidiga sorter, Swift och Timo. Och två tidiga och lagringsdugliga sorter, Amandine och Princess

Sen var ju tanken att jag skulle ha köpt minst en sort till, en som kommer sent, som till exempel Asterix eller Mandel

Men när det väl var dags att slänga i potatisen, fick den inte plats! Så jag fick pytsa ut den på annat håll. Så det är inte på tanken att köpa mer potatis, iallafall inte förens mer land blivit grävt och iordninggjort.

Här har vi alltså tre rader Swift, tre rader Timo, två rader Princess och en rad Amandine. Nu återstår det lite skylttillverkning och så hoppas vi innerligt på regn. Det är välbehövligt om vi säger så… 

Men något som verkar växa trots bristen på regn är den spenaten som övervintrat i en odlingslåda. Ett gäng blad åkte ner i dagens nässelsoppa. 

En dag till fullo av trädgård. Härliga trädgårdstider!

Kram S.

Fattigmans honung och tusen små projekt..

Det är ju underbart väder och det är mycket som händer här, iallafall så håller vi oss sysselsatta och mer där till. Vi har varit med och släppt ungdjur ut på grönbete idag, så vi grejar inte bara med trädgårdsbestyr.. 😉

Som om jag inte hade nog att göra denna helg, så klämde jag in även en kökssyssla. Själva plockningen gick fort då vi har mängder av maskrosor, så pass att jag hade svårt att behärska mig. 

Maskrosen har ett oförskämt dåligt rykte och visst, den sprider sig massvis. Men den är ju faktiskt en rätt fin blomma (jag som egentligen inte tycker om gult) och så är den också som viktig överlevnadsväxt. 

Jag provade att göra maskrossirap, även kallad fattigmans honung. Ska jag vara helt ärlig så är det bäst att den är riktigt god för den är väl arbetad. 😉 Denna sirap innehåller maskrosblommor (bortsilade), vatten, rårörsocker, citron och ingefära. 

Ett annat miniprojekt var ett så litet och enkelt projekt ämnat för våra flitiga humlor. Det ska visst vara brist på humlor har jag hört men inget vi märkt av eftersom vi har väldigt gott om dom.

Ett litet vattenfyllt glasfat med glaskulor har jag gjort iordning nere vid hönsgården. Där finns det flitiga humlor som jobbar med våra vinbärsbuskar, så vatten kan de allt få. 

Den uppmärksamme ser också att vi återbrukat de gamla stenplattorna som fanns i mittgången till det gamla huset. Jag tycker faktiskt inte att det gör så mycket att de är lite spruckna utan ser dom med patina.. 😊

Nu får jag allt fortsätta med plattläggningen och massa annat.. 😜 Här finns det jobb!

Kram S.