Tredje delen i tjejklassikern 2017


Idag var det dags för det tredje motionsloppet i tjejklassikern. Att simma är absolut inga problem för mig. Men det är ju något man gör i regel inomhus och då i en bassäng. Så jag var supernervös och supertaggad. 

Vi körde utan våtdräkt och förlitade oss på lite vattenavvisande krämer.. Hade lånat en våtdräkt men det känns ju lite mer på riktigt utan.. 😉

Vi har haft sån tur med vädret vid alla lopp under året. Jag var riktigt varm innan simturen och de 16,5 grader som vattnet höll kändes konstigt nog behagliga. 

Lite knuffar i vattnet fick man känna på men det gick förvånansvärt smidigt och lätt. Lite trångt bara på sina ställen, så jag hade till och med kunnat simma en aningen snabbare om det varit enklare att simma om. Men. Jag är så superstolt över mig. Trettio minuter och så var det över. Det var den kortaste kilometern i mitt liv. 

Så jag sprang av benen en liten runda när vi väl kommit hem. Bara att ladda inför sista delen nu! ☺️

Och så går man på semestern imorgon. Kunde ju inte bli mycket bättre start än så här.. 😊

Kram! 

Ett sparrisland och att leva gårdsliv

Vissa dagar hinner man mer än vad man gör på en vecka. Det är ju mycket fokus på cykelträning just nu, kanske inte helt oväntat.. 😉 Men jag har iallafall fått tiden att gå någorlunda ihop idag.

Att leva gårdsliv kan förstås se lite olika ut. Självklart spenderas den största delen av tiden utomhus. Helst innefattas den både av jord och djur. Som idag. 😊

Extra roligt är det när man hjälps åt med vänner, ett himla bra sätt att umgås på. Och framförallt nödvändigt, jag får iallafall inte annars tiden att gå ihop.

Nu har alltså hönsgården fått ett sparrisland och vi ser framemot att få börja skörda sparris om tre år. Om de tar sig, vi får hoppas det iallafall. 😊 Det ska på lite mer jord och sen bara krattas, och SEN funderar jag om vi inte borde se till att skaffa en himla massa träflis. Det tåls att fundera på..

Kram S.

Den första tjejvasan 

Nu är den gjord, den allra första tjejvasan. Vår första etapp. Jag trodde inte det innan att jag skulle klara av det, eftersom jag varit sjuk precis innan och knappt kunnat träna något alls i skidväg. Jag tog med skidorna upp till Mora utan att ens veta om jag skulle starta. 

Jag kunde inte ställa speciellt höga krav på mig, om jag startade skulle varje kilometer kännas som en seger. Det var bra förhållanden. Troligen bästa vädret man kan tänka sig. De sa också på radion att spåren var betonghårda.

Vi startade och gled iväg. Första och andra km var ingen höjdare, solen låg på och gastade mot konstsnön. 

Motivationen var oftast på topp och jag höll ett lugnt och jämnt tempo. Jag måste faktiskt säga att det var ett väldigt trivsamt lopp, de flesta var väldigt trevliga och kunde man hjälpa någon så gjorde man det. 

Jag valde bort de svåraste backarna vilket gjorde att jag förlorade både tid och ork. Det var ganska många som gick längs backarna, lätt avskräckande är det när det ligger människor som väntar på skoterambulans i princip varenda backe. Den som säger att det inte finns några backar, den ljuger. Har tydligen en här hemma som ljuger så det bara visslar om det. 😉

Vi skulle varit fyra tjejer från början men blev två till slut.


Det är sådan glädje att ha klarat ett  skidlopp på tre mil, när man inte är särskilt tekniskt. 


Sen då? Jag var så rädd att förstöra fötterna men de klarade sig oväntat bra. Skavsår får jag alltid men det var knappt kännbart. Värre är det om hälsenan skulle bråka. Under de sista km hade jag lite svårt att andas för halsen blev så kall. Fast huvudvärken var nog det jobbigaste av allt..

Så jag är otroligt tacksam, kroppen återhämtade sig också väldigt snabbt (frös väldigt mkt i bilen på hemvägen), så pass att jag bara är lite stel idag. Knappt någon träningsvärk alls. Hur är det möjligt?! 

Kram S.

 

Vad är det som är så speciellt med skidåkning?

Nu har ju äntligen snön kommit och vi får hålla tummarna att det inte blir för stora temperaturväxlingar så snön får ligga kvar. De flesta av oss nordbor vill ju ha snö när det är vintersäsong. Och nog är det bäst för naturen också.

Något händer i spåret, nu pratar vi alltså längdspåret, såklart. Det är nästan så att jag tror att det är något uråldrigt i våra gener. Det är ju faktiskt vår nationalsport, fotbollen får ursäkta men om sanningen ska fram så vinner skidor över en ynka fotboll. De flesta människor ler glatt och ibland till och mer hälsar i spåret. Sånt där gör mig glad.

Jag tror att många av oss skandinaver är individualister men finner samtidigt glädje i att motionera i grupp. Man kan åka skidor i sin egen takt men för den skull inte behöva känna sig ensam för det. Det bästa av två världar alltså!

Här i min lilla by så har vi en skidklubb så när det finns tillräckligt med snö så finns det även spår. Tänk så bra! Så bra att även stadsborna letar sig ut i bygda. Då duger landsbygden till. Nåväl, det är gott att vara generös. 😊

Kram S.

Söndagsbakat bovetebröd och focaccia..

Jag har känt mig lite seg nu i helgen och det är ju lite oroande inför den kommande smekmånaden. Idag tyckte jag det var dags för att baka, det var länge sen sist.

Två rejäla bovetebröd blev det! Jättefina blev de, ett bröd som passar åt den som vill äta lite mer hälsosamt, basisk eller helt enkelt glutenfritt. I vanlig ordning fick jag improvisera lite, med kryddningen.. I år plockade jag inga nypon och därmed finns inget eget nyponpulver. Man kan ju inte hinna allt! Men nästa år, då ska det  allt plockas! ☺️


Focaccian är inte på långa vägar ett nyttigt bröd, har dock använt fullkorn och linfrön som ett litet tappert försök till att göra det otroligt goda brödet en aning nyttigare. Jag hade lite dåligt med tillbehör att smaksätta med, ibland ser man inte vad man egentligen har. Passade även på att plocka in lite rosmarin för att torka.

Kram S.

Vardagliga beskymmer och tacosås på spisen.

Den här dagen började inget bra, vaknade kvart i fem med en väldans huvudvärk. Då kan man ju undra vad man håller på med, när man väntar med en huvudvärkstablett till 45 minuter senare.. Korkat så klart! Gick ju inte att somna om förens man tar den där tabletten till slut! 

Men efter huvudvärk, stressig morgon och jobb så var det åter dags för besök hos sjukgymnasten för utprovning av nya sulor. ”Investerade” två par, likaså gott nog att göra.. Tänk vilket skräp det ändå är i vanliga skor.. Så nu hoppas jag på att mina fötter läker! 😊


A önskade tacos till kvällen, det är ju en väldigt enkel och smidig mat men ändå inte riktigt min favorit.. Vi har ju fortfarande gott om tomater och varför köpa tacosås när man gör sin egen så enkelt och utan massa konstigheter?! Den här gången blev kryddningen en aning åt indiska hållet. 

När man vill göra mat från grunden vill man ju också odla den. Såklart. Det är ju egentligen först när man reflekterar över sin matlagning som man fattar vad man borde odla.. För det kan vara lite svårt innan att veta, så listan med allt jag vill odla nästa år växer allt eftersom.. Vissa saker går ju att odla än men konstigt nog säljer inte affärerna ngr fröpåsar längre.. Så man får lära sig att hamstra lite i fortsättningen. 😉

Kram S.

Sommar i en skål och ultraljud.

Det är sommar på nytt, kan man säga även om jag aldrig riktigt hann säga farväl.. Var ju inte så många veckor sedan man faktiskt badade i Vättern.. Så sommaren har varit lång i år. Underbart tycker jag förstås som inte riktigt hann med livet i semester-sommaren som var.

Här hemma njuter vi dessutom av att se kossor och kalvar gå tillsammans. Det är ju egentligen inte så vanligt i en mjölkproduktion men även den mjölkproduktionen har gått i graven. Det är ju så det ser ut i Sverige. Så det är med stor sorg att inte längre kunna dricka sin mjölk direkt från gården. Ur ett basisk mathållnings perspektiv blir det också sämre. 

Med det fina vädret har det gett oss jordgubbarna tillbaka, om för ett väldigt litet tag. Men så gott!

Med sommar i magen var jag äntligen och fick mina fötter undersökta med ultraljud. Skönt att få en diagnos (plantar fasciit) och få veta vad man kan göra. Så fick en god prognos så är bara att ”träna” upp senhälsspegeln.

Kram S.

Söndagsveggio.

När man spenderar mycket tid utomhus vill man gärna laga mat som går hyfsat snabbt.

Idag blev det en vegetarisk grönsaksomelett med snabbstekt grönkål till. Väldigt gott vill jag lova!

Ingredienser i omeletten efter tycke & smak:

  • Sqaush
  • Purjolök
  • Körsbärstomater
  • Ekologiska Ägg
  • Arlas Grekisk yoghurt
  • Arlas Prästost
  • Arlas Smör
  • Vitlökspulver
  • Chili Flakes
  • Paprikapulver
  • Salt

Squashen och purjolöken stekte jag lite lätt (samt kryddade) innan jag la det i en ugnsfast form. Därefter halverade jag tomaterna och la dessa med snittsidan upp i formen. Vispade ihop ägg och (ganska mycket) grekisk yoghurt till en smet och hällde över grönsakerna. Hyvlade över ost och gratinerade omeletten i drygt 15-20 min i 200 grader (varmluft). 

Grönkålen har verkligen blivit en favorit. Gott till det mesta! Den brukar jag som oftast steka i lite smör och strö lite flingsalt på. Ibland blir det olivolja istället för smör när det tryter men är ju egentligen inte så bra när man bara köper kallpressade oljor som vi gör.

Kram S.

Beställning och lämning av ringarna.. och en lugn kväll.

Idag provade vi ringar och jag valde samma ring som jag såg ut för drygt ett år sedan. Vid beställningen var det en aning meckigt och expediten gjorde också lite fel som hon inte ville rätta till.. En aning störigt. Men det är snart glömt.. 😉 Vi skickade iväg våra förlovningsringar för putsning så nu blir det ett tag igen att gå utan ring på fingret.

Ikväll har jag en lugn kväll allena så passade på att ta nästa delmål, jag tar ju det väldigt varligt och försiktigt när jag springer. Men när jag kom hem kändes det som jag kunde ha fortsatt springa en bra bit till fastän jag redan sprungit längre än på länge. Fast, det är ju klart. Jag springer ju väldigt lugnt… Så det kan man göra en lördagskväll medan andra är ute och roar sig.. ☺️

Kram S.