Lundar och sista cykeldagen

Idag var det redan dags för vår sista cykeldag. Veckan har gått så fort!

Vi cyklade till Campanet där vi tog en enklare lunch. Vi avslutade med min favorit, tallvägen, stråket mellan Can picafort och Alcudia.

Vi cyklade totalt fyra dagar och det var skönt att vi tog oss tid till lite vila emellanåt. Det behövs när man både varit sjuk innan och dessutom inte suttit på en sadel sen i höstas. Det känns.. Vi har med andra ord inte stressat för att hinna med så många cykelmil som möjligt utan tagit det lite lugnt.

Jag har tittat väldigt mycket på naturen, eftersom det var stor skillnad mot i höstas. Det har doftat så gott där vi cyklat, så mycket blommor att se, lite som hemma.. 😉 men andra sorter..

Det finns lundar av de alla slag.. apelsin, oliv, fikon…

Jag har funderat på om vi ska anlägga en äppellund och jag har inte blivit mindre sugen sen jag sett alla här nere..

Inte en lund men en fin trädgård likväl.. vackert!

Kram S.

Annonser

Petra och en levande landsbygd

Igår cyklade vi till Petra, en populär samlingspunkt för cyklister. Med vår tur kom vi upp i totalt 6,7 mil och A har pratat väldigt mycket om en viss cheesecake som man måste prova, som vi inte hann med sist vi var här i höstas.

Det var en rejäl uppenbarelse som kom ut på assietten! Den var jättegod! ☺️ Med så stor bit behövs ingen lunch..

Det går riktigt bra att cykla här nere, finns många olika vägar och mycket fin landsbygd att se. Det växer och doftar mycket mer nu på våren, så känns som ”natt och dag” mot cyklingen på hösten.

Många gånger påminner Mallorcas landsbygd om vår egen, hur det iallafall har varit. Nu vet jag inget om deras rådande landsbygdspolitik och visst möjliggör den täta turismströmmen också väldigt markant, ett liv även för den som vill bo och livnära sig på landsbygden.

DET saknar jag hemma, stad och landsbygd som lever i symbios. Min egen kommun försöker plocka bort del för del i mitt egna lilla samhälle, som det som vore nedmonteringsbart. Senast jag lyssnade på Två odlare emellan i avsnittet 56 – Om smått och stort, tar Johannes Wätterbäck som driver Farbror Grön upp vår byaskola i samtalet. Han var ju där och höll en odlingsdag innan nedläggningskarusellen drog igång på allvar. En dag, men så stort intryck gav det lilla samhället. Man gråter blod som han faktiskt säger om eländet att Motala ens vill lägga ner en fullt funderande skola och som dessutom är riktigt bra och blivit lite nischad inom odling, och därmed även framtiden för bygden.

”Så jo, det gjorde dom..” som ett svar till Johannes.

Kram S.

Holá Alcudia!

Ja men hallå, igår flög vi faktiskt från Arlanda till Mallis..

Vi beställde mat och det smakade så gott! Extra plus i kanten för riktigt smör och riktig mjölk. Då blir jag glad iallafall. 😆

Hela dagen flöt på helt okej, trevligt kundbemötande både på flygplatsen och på flyget. ☺️

Jag somnade faktiskt på transferbussen och det var så skönt att den här transfern inte åkte till en massa olika ställen utan bara till två hotell, som låg bredvid varandra.. 😁

Rummet, är faktiskt består av två rum, föll oss på läppen. Den luktade gott och det kanske viktigaste av allt..

är väl så klart sängen! Underbar! Den har en tempurliknande madrass och jag som brukar sova rätt illa när vi är utomlands, sov som en stock! 😊 (och ser ni deras goda lampsmak?!) 😉

Vi valde att ha frukostbuffé men det är inte dumt med ett pentry för lite enklare bestyr iallafall.

Efter frukosten vilade vi en stund och begav vi oss sedan iväg för att hyra cyklar. Vi tog en ”liten” tur genom vassvägen till Sa pobla och vidare till Muro där vi fikade på Croissanteria. Sedan hem till poolen. 😁 Det blev åtminstone 3,5 mil och det är tillräckligt för mig som fortfarande har en efterhängsen förkylning. Det var ju mulet till en början men det blev under dagen bara bättre.

Det går verkligen ingen nöd på oss.. 😄

Efter solhäng vid poolen tog vi en skön promenad längst med stranden.

En fräsch planka passade fint som kvällsmat, smakade riktigt gott!

En helt okej början på denna semester tycker jag! Imorgon var vädret lite ovisst, kanske blir det ett besök på hotellets gym eller så gör vi något annat.. Även om huvudfokuset med denna resa är att cykla och träna, hinner man säkert göra annat också.

Kram S.

Det här med black friday och konsumtionshets

Ja, det är inte helt enkelt hur man ska förhålla sig till konsumtion överlag och det har visat sig att det blir allt svårare med tiden tycker jag.

Vi får allt mer kunskap om vad våra kläder innehåller och det kommer emellanåt nya material. Ironiskt nog var vi mer hälsosamma och miljövänliga längre bak i tiden när vi inte visste det vi vet idag och använde naturliga material som lin och ull som till exempel.

Så jag försöker att bli mer medveten om vilken typ av kläder jag köper och dess effekter. Jag vill iallafall inte bidra till att spola ut en massa plastpartiklar ut i haven..

Idag av alla dagar tänkte jag prova ullkläder, och det var inte så farligt mycket folk som det kunnat vara. Hade det varit så, då hade jag likväl kunnat väntat till en annan dag. En del menar att 80 % av det som handlats just under denna svarta vecka och framförallt självaste BF inte används inom ett år. Det är ju inte klokt, då kan man ju inte ha särskilt med självinsikt.

Jag vill inte gå så långt att jag kastar kläder innan de är uttjänta, för att det är fel material för det vore slöseri med både mina pengar och dess resurser som användts för att producera plagget. Men jag försöker att tvätta mindre. Däremot ska jag försöka tänka ur perspektiven hälsa och miljö när jag i fortsättningen handlar. Men de vanligare klädkedjorna är lite efter känns det som, då finns det mer på nätet.

Så visst måste man få handla, även en dag som denna. Men man kan ju kosta på sig att fundera en gång extra innan.

Kram Sofia

Vad vi gjorde i Mallis..

För en stund sedan landade vi i Sthlm efter att ha spenderat nästan en hel vecka, i Mallis.

Visionen var en vecka i hälsans tecken. Till Mallis åker man om man ska cykla. Många cykelfantaster åker nämligen dit, bra väder är det oftast och många vägar i omväxlande natur att välja mellan. 

Det blev fyra dagar med cykling, totalt 20 mil, vilket är för mig tillräckligt. Tanken med sista dagen var att sola och bada lite, samt löpträna. Träna kan man göra varje dag, dock helst varierat. Men jag kände mig inte tillräckligt bra så hoppas kunna springa senare i helgen istället.

Som vanligt hinner jag längta hem, hemmakär som jag är. ☺️ Den här gången mest efter den friska luften. Jag som är så luktkänslig, har svårt att andas ordentligt när det luktar för mycket avgaser och dyl. 

Trots att det var väldigt mycket trafik, gick det förvånansvärt bra att cykla. Vi har lite att lära där, här hemma. 😉 

Kram S.

Att ha avslutat sin första tjejklassiker

I eftermiddags sprang jag det sista av fyra lopp, nämligen rosa bandet loppet, på Lidingö i Stockholm. Sträckan är bara 1 mil på detta lopp men klassas som ett terränglopp. Väldigt backigt måste jag säga men sprang ändå merparten av loppet.

Jag har aldrig tränat så mycket som jag gjort det här året. Väldigt kontinuerligt och målmedvetet. Men det blir dessvärre en del avbrott, pga sjukdom som till exempel, sånt kan man ju liksom inte rå över men ja. Man behöver diciplinera sig så fort som möjligt. Komma upp banan igen.. Jag gillar egentligen att springa, även om jag räknar mig som en periodare. Det är så smidig motionsform. Det blir så effektivt. Särskilt om man kan kombinera löpning med någon annan motionsform.

Och jag är n ö j d med att lyckats slutföra en hel klassiker. Tjejklassikern. Det är faktiskt rätt bra. Himla bra gjort! 

Jag har lärt mig att det går.. Men att det har gått så bra på samtliga lopp är inte enbart kämparanda. Nä, det har ju varit väldigt gynnsamma förhållanden så kan inte ta åt mig hela äran. 

Som när man åker tjejvasan med nästan obefintliga träningsmil bakom sig och precis haft bihåleinflammation – då har man högre makter på sin sida när man lyckas ta sig till mål. 

Tjejvättern var lite kämpig, mycket för det är ju ändå 10 mil.. Det åker iallafall inte jag var och varann dag. Jag var faktiskt lite orolig över att olycksrisken, alla kör ju inte lika lugnt som en själv.. Men det gick bra det också!

De flesta lägger inte så stor vikt vid Vansbro tjejsim och det loppet var trots allt nästan över innan man börjat. Men det kunde varit betydligt kallare.

Så jag känner ganska mycket tacksamhet över att jag inte behövde möta mer motstånd. Det gör att jag blir sugen på mer. Det tar dock ganska mycket tid att jag inte vet hur fortsättningen lyder. Men det är mer motiverande att träna till lopp så får väl fundera ett slag. 😉

Kram S.

Närproducerad ringblomsolja

I våras sådde jag ringblommor för första gången, just med tanke på att det är blommor som man kan använda till mer än att titta på och sätta i en vas. 

Ärligt talat är inte ringblommor någon särskild favorit hos mig men tänkte ändå ge den en chans.

Jag hittade faktiskt en fin variant, bronzed beauty

Men det blev inte några större mängder med blommor. Så för kunna göra mirakeloljan jag läst så mycket om, fick jag förstärkning av den mer vanliga sortens ringblommor.

Det är alltså kronbladen man rycker lost. Jag lät bladen snabbtorka någon dag innan jag vände ner alltsammans i en burk med olivolja.

Nu ska oljan stå och berikas av blommorna i en till två veckor, skakas om ett par gånger om dagen innan det blir dags att sila ifrån bladen. Sen är det upp till bevis! ☺️

Kram S.

Tredje delen i tjejklassikern 2017


Idag var det dags för det tredje motionsloppet i tjejklassikern. Att simma är absolut inga problem för mig. Men det är ju något man gör i regel inomhus och då i en bassäng. Så jag var supernervös och supertaggad. 

Vi körde utan våtdräkt och förlitade oss på lite vattenavvisande krämer.. Hade lånat en våtdräkt men det känns ju lite mer på riktigt utan.. 😉

Vi har haft sån tur med vädret vid alla lopp under året. Jag var riktigt varm innan simturen och de 16,5 grader som vattnet höll kändes konstigt nog behagliga. 

Lite knuffar i vattnet fick man känna på men det gick förvånansvärt smidigt och lätt. Lite trångt bara på sina ställen, så jag hade till och med kunnat simma en aningen snabbare om det varit enklare att simma om. Men. Jag är så superstolt över mig. Trettio minuter och så var det över. Det var den kortaste kilometern i mitt liv. 

Så jag sprang av benen en liten runda när vi väl kommit hem. Bara att ladda inför sista delen nu! ☺️

Och så går man på semestern imorgon. Kunde ju inte bli mycket bättre start än så här.. 😊

Kram! 

Ett sparrisland och att leva gårdsliv

Vissa dagar hinner man mer än vad man gör på en vecka. Det är ju mycket fokus på cykelträning just nu, kanske inte helt oväntat.. 😉 Men jag har iallafall fått tiden att gå någorlunda ihop idag.

Att leva gårdsliv kan förstås se lite olika ut. Självklart spenderas den största delen av tiden utomhus. Helst innefattas den både av jord och djur. Som idag. 😊

Extra roligt är det när man hjälps åt med vänner, ett himla bra sätt att umgås på. Och framförallt nödvändigt, jag får iallafall inte annars tiden att gå ihop.

Nu har alltså hönsgården fått ett sparrisland och vi ser framemot att få börja skörda sparris om tre år. Om de tar sig, vi får hoppas det iallafall. 😊 Det ska på lite mer jord och sen bara krattas, och SEN funderar jag om vi inte borde se till att skaffa en himla massa träflis. Det tåls att fundera på..

Kram S.

Den första tjejvasan 

Nu är den gjord, den allra första tjejvasan. Vår första etapp. Jag trodde inte det innan att jag skulle klara av det, eftersom jag varit sjuk precis innan och knappt kunnat träna något alls i skidväg. Jag tog med skidorna upp till Mora utan att ens veta om jag skulle starta. 

Jag kunde inte ställa speciellt höga krav på mig, om jag startade skulle varje kilometer kännas som en seger. Det var bra förhållanden. Troligen bästa vädret man kan tänka sig. De sa också på radion att spåren var betonghårda.

Vi startade och gled iväg. Första och andra km var ingen höjdare, solen låg på och gastade mot konstsnön. 

Motivationen var oftast på topp och jag höll ett lugnt och jämnt tempo. Jag måste faktiskt säga att det var ett väldigt trivsamt lopp, de flesta var väldigt trevliga och kunde man hjälpa någon så gjorde man det. 

Jag valde bort de svåraste backarna vilket gjorde att jag förlorade både tid och ork. Det var ganska många som gick längs backarna, lätt avskräckande är det när det ligger människor som väntar på skoterambulans i princip varenda backe. Den som säger att det inte finns några backar, den ljuger. Har tydligen en här hemma som ljuger så det bara visslar om det. 😉

Vi skulle varit fyra tjejer från början men blev två till slut.


Det är sådan glädje att ha klarat ett  skidlopp på tre mil, när man inte är särskilt tekniskt. 


Sen då? Jag var så rädd att förstöra fötterna men de klarade sig oväntat bra. Skavsår får jag alltid men det var knappt kännbart. Värre är det om hälsenan skulle bråka. Under de sista km hade jag lite svårt att andas för halsen blev så kall. Fast huvudvärken var nog det jobbigaste av allt..

Så jag är otroligt tacksam, kroppen återhämtade sig också väldigt snabbt (frös väldigt mkt i bilen på hemvägen), så pass att jag bara är lite stel idag. Knappt någon träningsvärk alls. Hur är det möjligt?! 

Kram S.