Hönslivet är inte alltid en dans på rosor

För några dagar sedan blev tuppen Trean tagen av duvhöken. Vi fick leta i många timmar för att få fram samtliga höns och tuppar. Ettan hade gömt sig inne i magasinet och Tvåan (som vi tror är Tvåan, Tvåan och Trean var väldigt lika varandra) hade gömt sig under en vinbärsbuske.

Sen tog det många timmar av ihärdigt letande. Men vi hittade alla, till slut. Vera, Silver och BosseLina var de sista att komma fram. Och under tiden vi går och letar så kommer duvhöken tillbaka. Helt otroligt så fräckt!

De har fått vara inne i hönsgården nu några dagar, först idag släppte vi ut dom, under uppsikt. Jag satte mig under äppelträdet för att bevaka lite och de fick så klart lite gott att mumsa på. För de kommer ju gärna fram till en, mina sällskapliga små djur.. ❤️

Vill ju ha dom lösa jämt helst, så dumt att rovdjur ska få bestämma villkoren.

Och duvhöken tog sig en flygtur över här även idag, den här gången lyckades han inte ta någon alls.. men de hann bli väldigt rädda, igen.

Kram S. 💔

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s