Februaris sista dag

Den här dagen är väldigt svår för mig, det går inte att undgå de svåra känslorna som kommer en dag som denna. Tre år har gått sen den stora branden som drabbade gården. Den här dagen är väldig olik den dagen som var för tre år sen.

På morgonen var det -17 grader innan jag for iväg till jobbet. Idag har det varit ca 11 grader varmt och all snö har smält bort.

Har försökt att ta vara på vädret och njuta av den tidiga vårsolen. Rensa ogräs brukar inte vara det roligaste man kan göra, men ibland behöver man något enkelt att göra när både hjärnan och hjärtat känns låg. Framsidans rabatt blev ogräsfri och klar för att täckas med träflis (som ska införskaffas i sinom tid).

Vi åt lunchen ute på trallen, längst med husväggen. Blev så varmt att jag till och med kunde sitta i linne och sola en stund.

Har inte haft någon lust att så någonting ännu men tänkte försöka locka fram den känslan. Det behöver inte alltid vara så stort och mycket. Idag blev det rotselleri och purjolök, och det får vara bra nog.

Både Grålle och Aska har hållit mig sällskap denna trädgårdsdag. Roligast var förstås när jag rensade ogräs och Aska kunde samtidigt försöka fånga min hand när hon befann sig under trallen. Purjolöksfrön ser dessutom ut som små muslortar, får hoppas att det växer lök sen och inte möss. Aska tyckte att det var väldigt märkligt att jag planterade dessa.

Kram S. 💗

Ett onödigt men snyggt ställ

Ett paket med något så onödigt lyxigt har kommit. Någon gång efter jul tryckte jag på knappen och det blev beställt. Ja, det var ju trots allt rea men var inget livsviktigt. Finns ju annat vi behöver, typ taklampa (varför är det så svårt?!)… Men nu är den här och den är så fin!

Ett paraplyställ, i mässing, från Korbo. Jag som älskar när design och funktion går att kombinera, utan att göra avkall på det ena. Korgen som är handknuten i ett enda stycke (L.H.Y som gjort just denna, bara en sån liten detalj 😍) går dessutom att hänga upp på väggen. Trodde nästan att den var tvungen att hängas upp för att inte vippa omkull men står riktigt stadig tack vare sin storlek och av den tunga gjutjärnsplattan (som samlar upp regndropparna). Handtagen finns i flera färger men känner att jag kan vänta med just det färgvalet..

Hallen är som sagt en svår nöt att knäcka, inredningsmässigt. Men jag tror att det börja klarna mer och mer. Visst är den fin?! Och jag tror inte att det är den sista Korbo som kommer att flytta hit.

Kram S.