Stackars tuppar

Det här med att ha djur är inte alla gånger så roligt. Två av mina hönor har nu i våras ruvat varsin kull. Stina som var först ut, vill ruva igen. Den här gången får hon inte det, jag vill dra lite på det och få ihop flocken. Och så är det så jobbigt att ta undan tupparna.

Ernst när det begav sig.

Innan semestertiderna drog igång, drog Ernst sin sista suck. Det hade blivit ohållbart, han var oberäknelig så vi visste aldrig vilket humör han var på.. Men grann var han..

Den grå ungtuppen.

Och nu så tog vi undan fyra ungtuppar, så fina men det går inte att ha så många.. En grå, en gul, en svart med brunt och en svartspräcklig. Ibland är naturen grym, och man kämpar emot den så gott det går. Men man får trösta sig med att tupparna fått leva ett bra liv här på landet, även om de inte får leva lika länge som hönorna.

I Stinas kull är det nu bara en helsvart silkeshöna och två hättor kvar, ja vi vet inte om dom är tuppar eller inte men befarar att de är av manliga släktet. Konstigt, av sju kycklingar så blev det en höna. Ja, om inte hättorna börjar lägga ägg  förstås.. 

Kram S.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s